60-talet kan ses som konsumtionens decennium. Det byggs många nya bostäder och miljötänket läggs åt sidan. Detta årtionde kretsar till en början runt begreppet ”Slit och släng”. Detta innebär att man strävar efter att tillverka så billiga och enkla produkter som möjligt. Dessa ska användas och slängas. Plasten blev populär och man tillverkade allt från stolar till lampor i materialet. Det fanns en förkärlek för starka färger och särskilt för orange. Under 60-talet hade man inte samma inställning till miljötänk. Produktion och konsumtion kom i första hand. Flera formgivare var intresserade sig för plast som material.Det förde tankarna till bland annat om Beatles låtar och Swinging London. 

  Designern Dieter Rams använde plasten på ett häpnadsväckande estetiskt men ändå funktionellt sätt. Han tillverkade bland annat hushållsapparater, klockor och rakaparater i plast till företaget Braun. Även italienaren Joe Colombo gillade platsen. Tillsammans med andra italienare lyckadea han höja plastens status från billigt slit och släng till möbler med klass. Hans Total Furnishing Unit var en plastenhet för hela bostaden som han tryckte in i en fyrkantskub. 

Något annat som utmärker 60-talet är att man år 1968 började använda sig av spånskiva som material. Detta material var både slitstarkt och billigt. Det billiga ”gör det själv”-materialet. Med hjälp av ritningar av Leif Qvist kunde alla lära sig att sätta ihop sin egen säng eller en hylla. IKEA följde trenden och tjänade miljoner på försäljningen av spånmöbler. 

 

Linnea Bengtsson

ES10A