Inledning 60-talsbloggen
Man kan sammanfatta det hela med att 60-talet var en stor tid för förändringar i modevärlden. Från tråkiga kläder till mer stilrena varianter, vidare till pastell och färgsprakande outfits för att till slut gå tillbaka till lite mer svarta och vita kläder som fokuserades med på mönster. Klädmodet gjorde revolution och de flesta plagg och nya stilar accepterades. Modeikoner som Twiggy, Audrey Hepburn och Jaqueline Kennedy tog över modevärlden och inspirerade alla generationer med deras utseenden. Det var mycket fokus på korta kjolar, markerade ögon och långa lösögonfransar.
Massproduktionen kom igång under 60-talet, både för bruksföremål till hemmet och tillverkningen av nya samhällen och byggnader. Människor fyllde sina hem med en mängd olika möbler och saker och miljonprogrammet var en pågående process. Större lägenheter av god kvalité var orden.
Felicia Lilkaer, Josefin Backlund, Sarah Kjellman, Linnea Bengtsson
ES10A. ES10A, ES10B
Inredningsdesignern Verner Panton!
Han var på sätt och vis lite av en normbrytare inom inredningsdesign genom att jobba med starka färger, geometri och futurism i sin design. Han bröt helt enkelt mot den föregående nordiska inredningstraditionen. När det gäller tapeter arbetade han mycket med stormönstrade och geometriska former på textiler som sattes fast på väggar, tak och golv.
Panton utbildade sig på Konstakademin i Köpenhamn. Därefter jobbade han några år på Arne Jacobsens ritkontor innan han sedan startade sitt eget år 1955. Han har vunnit flera priser för sin traditionsbrytande design.
Linnea Bengtsson
ES10A
Plasten och spånskivan populär inom 60-talets inredningsdesign!
60-talet kan ses som konsumtionens decennium. Det byggs många nya bostäder och miljötänket läggs åt sidan. Detta årtionde kretsar till en början runt begreppet ”Slit och släng”. Detta innebär att man strävar efter att tillverka så billiga och enkla produkter som möjligt. Dessa ska användas och slängas. Plasten blev populär och man tillverkade allt från stolar till lampor i materialet. Det fanns en förkärlek för starka färger och särskilt för orange. Under 60-talet hade man inte samma inställning till miljötänk. Produktion och konsumtion kom i första hand. Flera formgivare var intresserade sig för plast som material.Det förde tankarna till bland annat om Beatles låtar och Swinging London.
Designern Dieter Rams använde plasten på ett häpnadsväckande estetiskt men ändå funktionellt sätt. Han tillverkade bland annat hushållsapparater, klockor och rakaparater i plast till företaget Braun. Även italienaren Joe Colombo gillade platsen. Tillsammans med andra italienare lyckadea han höja plastens status från billigt slit och släng till möbler med klass. Hans Total Furnishing Unit var en plastenhet för hela bostaden som han tryckte in i en fyrkantskub.
Något annat som utmärker 60-talet är att man år 1968 började använda sig av spånskiva som material. Detta material var både slitstarkt och billigt. Det billiga ”gör det själv”-materialet. Med hjälp av ritningar av Leif Qvist kunde alla lära sig att sätta ihop sin egen säng eller en hylla. IKEA följde trenden och tjänade miljoner på försäljningen av spånmöbler.
Linnea Bengtsson
ES10A
Arkitekten Peter Celsing
Peter Celsing var en känd svensk arkitekt under 60-talet. Han föddes 1920 i Stockholm och dog 1974. Celsing var även professor i arkitektur vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) och hade studerat på Konstakademien. Han har gjort ett antal olika byggnader, men den han är mest känd för är Kulturhuset i Stockholm.
Under just 60-talet hade Celsing i uppgift att restaurera Universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala och Operan med Operakällaren i Kungsträdgården i Stockholm. Hans arkitektur präglades mest av en sofistikerad förenkling av kraftfullhet, samtidigt som han anknyter till äldre arkitektur. Peter Celsing arbetade även med att rita stationer till Stockholms spårvagnar, han ritade tex några stationer på sträckan Gullmarsplan-Hökarängen.
År 1966 van han en tävling om arkitekturen vid kulturhuset, teater och riksbank vid Sergels torg. Hans projekt med att designa dessa platser kom att bli det kulturella inslaget och arkitektoniska höjdpunkten i den då rätt hårt kritiserade cityombyggnaden i Stockholm. Kulturhuset var en symbol av 60-talets nya kultursyn: En betongskärm med öppna hyllplan som skulle ge ”gatans stämning och verkstadens möjligheter”.
http://www.riksbank.se/sv/Riksbanken/Riksbankshuset/Arkitekten-Peter-Celsing/
http://www.ne.se/lang/peter-celsing
Sarah Kjellman
Miljonprogrammet-1964-1975
Miljonprogrammet är en benämning på den bostads- och byggnadspolitik som bedrevs under 1964-1975. Många människor ville bo nära sina jobb och det gjorde att allt fler ville bo inne i stan. Hyrorna inne i staden hade sedan några år tillbaka reglerats, vilket ledde till att det blev bostadsköer. Tidigare hade människor flyttat från landet in till stan, där det nu under 60-talet börjar bli brist på bostäder. Nu behövdes massor av nya bostäder, det togs ett beslut att bygga en miljon nya större lägenheter lite utanför staden. Lägenheterna skulle vara rymliga och av hög standard, men lite utanför staden. Några exempel på miljonprogrammets områden: Hallonbergen (Stockholm), Vallås ( Halmstad) och Navestad (Norrköping).
http://www.nordsjoidedesign.se/se/UTOMHUS/Husstilar/1960-227.html
Sarah Kjellman
60-talets smink med ögon i fokus.
En av de mest igenkännande karaktärerna för smink under 60-talet var ögonsminket. Under 50-talet hade kvinnorna sminkat sig mer naturligt med ljusa ögonskuggor och klassisk linjerad eyeliner. Under 60-talet ändrades det och nu var det inne att måla ögonvecket mörkt (skapar en idyll av rundare ögon). Själva ögonlocket höll man rätt naturellt och ljust. Mycket mascara och lösögonfransar var det som gällde.
Början av 60-talet innebar fokuserade ögon med bland annat matt ögonskugga (i grått, grönt och blått) och ett läppstift som fanns i alla möjliga färger. Några år in på 60-talet kom den mörka ögonskuggan in på marknaden och blev väldigt populär. Man matchade sina mörka, sotade ögon med ljusa läppar och pastell färger på kinderna. Lösögonfransar blev väldigt, väldigt populärt. Under 60-talet fokuserades hela sminkningen till ögonen, resten av ansiktet höll man delvis ''rent'' och naturligt.
Fransarna köptes i långa set och man klippte själv till dom för att fixa individuella stilar men man kunde självklart också köpa dom färdiga. Fransarna var gjorda av djur- eller människohår. De flesta var i svart och brunt, och man kunde själv dekorera med tex stenar och glitter.
Den trendiga eyelinern var en skarpt målad linje, inte alls utsmetad eller utsuddad. För att täcka över kanten av lösögonfransarna kunde man använda eyeliner. Ibland målade man också eyeliner nedanför ögonen (exempel:Twiggy)
Till kinderna var det pastellfärger som korall, rosa och persika som var de mest populära. Den stilen gjorde hela sminkningen lite mjukare. Rouge kom i många olika former inkluderande kräm i tub, flytande och fastform. Rougen var matta och fria från glans och glitter.
Läpparna ville man hålla delvis osminkade och inte dra för mycket uppmärksamhet till, då ögonen skulle stå för det. Läpparna var naturligt markerade och man använda inte läppenna.
De flesta läppstift var matta (även om det självklart fanns de med glans), dock kunde man om man ville, applicera lite vaselin ovanför läppstiftet för en glansigare effekt.
60-TALETS MODEVÄRLD
På 60-talet började ungdomar ta plats i samhället som en större målgrupp än tidigare eftersom att modet, såsom mycket annat, präglades av det som skedde inom musik och kulturbranschen. I och med att ungdomar ville leva sitt liv inspirerade av sina idoler och klä sig efter en viss musikstil så försvann allt vad gällde att klä sig efter strikta regler, klassiska ideal och traditioner. Man kan säga att det blev en liten kläd- och stilrevolution i samhället.
Under 60-talet var nu minikjolar ett måste i garderoben för tjejerna, som tidigare hade klätt sig lite mer vuxet som damer. Med minikjol menades det att de slutade över knäna, vilket aldrig hade varit aktuellt förut.
Modet blev väldigt vågat under detta årtionde och precis som minikjolen blev många andra kläder nu aktuella i miniformat. Till ”minimodet” använde man strumpbyxor i olika färger och mönster. Även badmodet drogs med av ”minikonceptet” och gick över från baddräkter till väldigt avslöjande bikinis.
1960-talet var experimenterandets årtionde inom modevärlden. Allt var tillåtet och det mesta accepterades. Man vågade mixa allt fler typer av plagg och färger av alla dess slag. Färgerna som användes mest under början på 60-talet var mycket bleka pasteller, till exempel rosa, pistasch, gult och turkost. Mot mitten av tidsperioden gick man över till mer starka färger och abstrakta mönster för att mot slutet av årtalet klä sig mer i svart och vitt.
Accessoarer var inte så populärt under 1960-talet och kläderna skulle vara så raka och enkla som möjligt. Hattar i olika stilar däremot var väldigt trendigt och användes för att få fram den sista ”touchen” på sin look. Det fanns många olika sorters hattar, både sofistikerade hattar, söta hattar och lite ”fräckare” varianter.
Man kan sammanfatta det hela med att 60-talet var en stor tid för förändringar i modevärlden. Från tråkiga kläder till mer stilrena varianter, vidare till pastell och färgsprakande outfits för att till slut gå tillbaka till lite mer svarta och vita kläder som fokuserades med på mönster.
Källor:
http://moderesan.blogg.se/2011/february/1960-talet.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mode_p%C3%A5_60-talet
Felicia Lilkaer
ES10A
JACQUELINE KENNEDY BLEV MODEIKON
(även kallad ”Jackie”)
Jacqueline Lee Bouvier Kennedy Onassis. 1929-1994. Blev modeikon på 1960-talet.
Jackie återvände hem till USA efter ett stadsbesök i Frankrike med president Kennedy och upptäckte snabbt att det fanns något som hette Jackie-looken. Hon var med på tidningssidor i Europa där det skrevs om henne som en nyskapare inom modet. Redan under stadsbesöket i Frankrike fick hon mycket uppmärksamhet för sina looker. Hon bar kreationer från franska modehus och pratade flytande franska, vilket gjorde att Fransmännen snabbt tog henne till sitt hjärta.
En afton besökte Jackie och president Kennedy slottet Versailles utanför Paris och vid det tillfället såg hon ut som en sagoprinsessa i en lång klänning utan ärmar, långa vita handskar och skimrande hårspännen i det mörka uppsatta håret.
Jackie fick ofta mer uppmärksamhet än själva presidenten. Hon klädde sig ofta i enkla A-formade klädstilar. Hon var alltid mån om att bära moderiktiga kläder. Dock var hon tvungen att hålla igen lite då tidningarna klagade över hennes överväldiga stil. De menade att det inte passade presidentfrun att klä sig i så extravaganta kläder i ett land där många levde fattigt. I Paris däremot kunde hon ta ut svängarna och klä sig likt en kunglig person. Det uppskattades mycket av fransmännen eftersom hon visade upp deras kreationer så elegant.
Jackies modeintresse vad långt ifrån gratis. Under presidentvalskampanjen 1960 gjorde hon, tillsammans med sin svärmor Rose, av med 30 000 dollar om året på kläder från franska lyxmärken.
Jackie Kennedy införde glamour i vita huset med sina klassiska dräkter. Nu visas hennes plagg upp på museum i New York. På Metropolitan Museum of Art ställs ungefär 80 av hennes berömda dräkter ut, som till exempel kapribyxor, paljettklänningar och olika typer av hattar. Museet har byggts om för att likna delar inuti Vita huset.
Efter mordet på John F Kennedy bosatte sig Jackie i New York och gifte sig efter en tid med en grekisk skeppare vid namn Aristotele Onassos. Jackie dog i Cancer 1994 med ett stort avtryck på modevärlden.
Källa:
Felicia Lilkaer
ES10A
TWIGGY
TWIGGY
Någon som var väldigt populär under 60-talet när det kom till mode och ikoner var Twiggy, eller Lesley Lawson som hon egentligen heter.
Twiggy föddes i England (som Lesley Hornby) den 19 september 1949 och var modell, skådespelerska och sångerska. I mitten av 60-talet blev hon en framträdande tonårsmodell i det svängiga 60-tals London.
Twiggy blev snabbt berömd på grund av hennes nätta kropp, också därav hennes smeknamn, samt hennes androgyna utseende. Hon blev utsedd till ''The Face'' år 1966 av Daily Express. Hennes ansiktsdrag bestod av stora ögon och långa ögonfransar samt kort hår. Hon blev dessutom framröstad som British Woman of the Year och har varit på omslaget till tidningar som Vogue och The Tatler.
I och med berömelsen kom hon ut med en egen klädlinje kallad ''Twiggy Dessses'' år 1967. Hennes stil är väldigt personlig och är lätt att känna igen så fort man ser den.
Twiggys kroppsbyggnad var perfekt för de androgyna stilarna som började växa fram under 60-talet. Trenden och designen på stilen var uppdelad i olika bitar men bestod till största del av:
-
Söta A-linje klänningar - klänningar som sitter mer figurnära runt bysten och sedan blir större mot midjan och höften, formen ser ut som ett A. Twiggy drog in de pojkaktiga till modet och A-linje klänningen kan vara ett bra exempel på hur man valde att inte klä sig i för figursydda kläder som visade upp de kvinnliga formerna.
-
Kragar och slipsar – ofta satt det en fin krage eller en slips på klänningarna.
-
Kostymer och klänningar som inspirerades av militära uniformer.
-
Unisex design blev allmänt riktigt stort under denna tid.
Det som är modernt och ''inne'' när det kommer till kläder ändras hela tiden men än idag är den klassiska A-linje klänningen populär och skapas fortfarande av alla modeskapare. Unisex med sina ''boyfriend'' jeans och kavajer kommer nog också vara populärt i flera, flera år.
